K A J S A C H A R L O T T A

 

”One day, you’re 17 and you’re planning for someday. And then quietly, without you ever really noticing, someday is today. And then someday is yesterday. And this is your life.”

 

Jag har skrivit ofta om att jag blir stressad över att tiden går för snabbt, att jag inte hinner göra allt jag vill göra i mitt tempo. Jag är ganska långsam när jag ska få saker gjorda, jag vill känna mig helt nöjd innan jag avslutar det. Gärna dra ut på det för att känna hur jag känner dagen efter det. Det leder till att jag blir missnöjd, och börjar om. Ni vet när man upprepar ett ord för många gånger tills det låter jätteknasigt. Så är jag med mina egna projekt. 

 

Jag kom nyligen hem från en riktigt skön löptur med min mammas kille som sällskap. Han är så klok och ger mig alltid bra motivation och leder mig i rätt riktning när saker känns svårt. Känns som att jag ändrat syn på flera saker från och med vårt samtal under löpturen. Gud vad man är beroende av andra människor när man jobbar så mycket själv, i sitt huvud. Jag blir ju knäpp ibland av att hålla alla idéer och tankar för mig själv. Behöver rensa ur korvstoppningen och få perspektiv. Nu ska jag försöka sluta vara så onöjd med allt jag gör och börja vara nöjd med att jag faktiskt ändå har kommit så långt. Gör det ni med!